Introduktion till sanktioner

De sanktioner som gäller i Sverige är beslutade av FN eller EU. FN:s säkerhetsråd kan besluta om sanktioner genom resolutioner i syfte att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Alla FN:s medlemsstater måste följa resolutionerna. Inom EU genomförs sanktionerna genom rådsbeslut och förordningar. EU kan även inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp) självständigt besluta om sanktioner. Rådsbesluten genomförs sedan i nationell lagstiftning medan rådsförordningarna är direkt tillämpliga för alla personer, enheter och organ i EU.

Exempel på sanktionsåtgärder är:

• vapenembargo
• förbud mot utrustning som kan användas för internt förtryck
• finansiella sanktioner, exempelvis frysning av tillgångar och ekonomiska resurser 
• reserestriktioner
• förbud eller tillståndskrav vid export eller import av vissa varor och viss teknik.

För närvarande är ett 50-tal länder och grupperingar föremål för FN:s och EU:s sanktioner. ISP är av regeringen utsedd till behörig myndighet för vissa uppgifter inom ett antal av dessa sanktionsregimer. 

På Regeringens webbplats om internationella sanktioner finns mer information kring vilka sanktionsregimer som upprätthålls, vad dessa omfattar och vilka svenska myndigheter som har utsetts att fullgöra olika uppgifter inom dem.  

I Sverige kompletteras de internationella sanktionsregimerna med nationell lagstiftning som reglerar exempelvis vilka sanktionsöverträdelser som utgör brott i Sverige. Sveriges nationella lagstiftning består av den nya lagen (2025:327) om internationella sanktioner. Lagen gäller sedan den 10 juni 2025 och ersätter den tidigare nationella sanktionslagstiftningen. I lagen finns bland annat bestämmelser om påföljder för sanktionsbrott och svenska myndigheters anmälningsplikt vid upptäckt av sanktionsöverträdelser.

Sanktionslagen återfinns här: Lag (2025:327) om internationella sanktioner | Sveriges riksdag.